Hannas Hörna

»Jag är fortfarande stolt över hur modig jag var«

En av mina favoritfilmer är Forrest Gump. Jag glömmer aldrig scenen när Forrest berättar vad hans mamma brukade säga: »Life is like a box of chocolates. You never know what you’re gonna get«. Filmen med Forrests namn är baserad på en bok där huvudkaraktären har flera autistiska drag. Jag tycker att liknelsen stämmer. Livet är som en chokladask och människor och upplevelser jag möter är pralinerna. En del ser inte så spännande ut men visar sig vara underbara. Andra ser läckra ut men har ett mindre trevligt innehåll. Somliga får jag inte ens möjlighet att smaka på. När jag var femton år bjöd jag med en kille på bio.

Jag är fortfarande stolt över hur modig jag var. Jag vågade ringa hem till honom. På den tiden var jag ovan vid att ta sociala initiativ och var mycket ner­vös. Vi hade inga mobiltelefoner så jag var tvungen att ringa hem till hans familj och visste inte vem som skulle svara. Men det gick bra. Han tackade ja och vi såg filmen Forrest Gump. Det blev aldrig någon romans mellan oss. Antingen var det för att intresset inte var besvarat från hans sida eller så var det för att vi båda var för blyga. Jag föredrar den sistnämnda förklaringen. Häromveckan, 25 år senare, träffade jag samma kille igen. Det var av en slump på väg hem från stan. Han frågade vad jag job­bar med och jag berättade om mitt arbete på Autism- och Aspergerförbundet. Då fick jag veta att han också fått autismdiagnos. Världen är liten och autism är ganska vanligt. Det vet jag redan men jag blir ändå glatt förvånad varje gång jag får det bekräftat.

HANNA DANMO … är skribent på Ögonblick. Hon lever med Martin och deras katter och älskar kryssningar. Som tonåring på nittiotalet fick hon diagnoserna Aspergers syndrom och tvångssyndrom.