Hannas Hörna

»Det gjorde att mitt liv fick en total vändning«

Häromdagen gick jag förbi ABF-huset i Stockholm. Det var där allt började med konferensen »Aspergers syndrom inifrån« år 1999. För mig var det första gången jag var med på en konferens som nuvarande Autism-och Aspergerförbundet ordnade. För förbundet var det den första konferensen där alla föreläsare hade någon form av autism. Det var ett steg mot ett förbund med plats även för oss som själva har autism. På den tiden fanns det i princip bara föreningsaktiviteter för anhöriga och anhöriga som var förtroendevalda i styrelserna. Efter konferensen ordnades en träff för oss med autism som deltagit på konferensen. En av föreläsarna, Gunilla Gerland, tog med två namnlistor att fylla i för de som ville engagera sig aktivt i förbundet. Den ena lappen avsåg förbundet på riksnivå och den andra distriktsföreningen i Stockholm. Jag var ivrig och nyfiken och skrev upp mig på båda.

I Stockholm blev det en träffgrupp. En lördag i månaden i många år träffades vi och gjorde olika aktiviteter. Några år senare tillkom en diskussionsgrupp. På riksnivå blev det en arbetsgrupp som så småningom blev projektet Empowerment om egenmakt och delaktighet. Nu många år senare är det självklart i riksstyrelsen och distriktsstyrelserna att ha förtroendevalda med autism. Lika självklart är det med aktiviteter för alla medlemsgrupper. År 1999 var jag tjugo år och hade nyligen fått diagnosen Aspergers syndrom. En stämpel, sade en del. Ja, det blev det, men i positiv bemärkelse. Det gjorde att mitt liv fick en total vändning. Jag fick en förklaring och förstod varför jag alltid känt mig annorlunda. Det var en stor lättnad och befrielse att få veta att jag inte var fel, knäpp och konstig utan helt enkelt annorlunda. Och helt okej. Jag blev mer medveten om mina styrkor och svårigheter, varför jag har mina problem och hur de kan lösas eller minskas.

Jag fick veta att jag inte var ensam. Det fanns andra. Jag träffade många av dem och fick vänner. Jag hittade hem till »mitt folk«, som någon uttryckte det. Jag fick veta hur jag skulle förklara mitt annorlundaskap för andra och få förståelse och hjälp. Jag fick börja i en anpassad gymnasieklass för elever med asperger. Från att ha varit udda och utanför blev jag en i gänget. Några av oss elever deltog på konferensen 1999 och svarade på frågor i en panel. Men jag var inte nöjd. Jag ville bli En riktig människa som Gunilla Gerland. En riktig föreläsare. Det blev jag så småningom. Min första föreläsning hade jag på min skola. Nu är föreläsningar en del av mitt jobb. I somras fyllde jag 40. Den första halvan av mitt liv var jag helt ovetande om min autism. Det känns nästan som att jag har levt två helt olika liv.

HANNA DANMO … älskar katter och kryssningar. Som ung fick hon diagnoserna Aspergers syndrom och tvångssyndrom.