Färdtjänst

Lag (1997:736) om färdtjänst trädde i kraft den 1 januari 1998. Tidigare reglerades frågor om färdtjänst i Socialtjänstlagen (SoL). Då betraktades färdtjänst som en form av bistånd som gavs för att människor skulle uppnå en skälig levnadsnivå. Man såg till personens hela livssituation. Färdtjänst skulle bl a vara ett sätt att minska funktionshindrade personers ensamhet och isolering.

Sådana sociala hänsyn tas inte i den nya färdtjänstlagen. Idag sägs istället att färdtjänst skall vara en del av kollektivtrafiken och inte en form av bistånd.

I förarbetena till lagen (prop. 1996/97:115 Mer tillgänglig kollektivtrafik) konstateras också att syftet med lagen inte skall vara att tillhandahålla individuellt anpassade åtgärder. Färdtjänst skall vara ett komplement till övrig kollektivtrafik.

Liksom tidigare är det kommunen som ansvarar för att det anordnas färdtjänst. Kommunen har dock rätt att överlåta färdtjänsten till trafikhuvudmannen i länet.

Enligt den nya lagen skall färdtjänst (färdtjänsttillstånd) meddelas för dem som på grund av funktionshinder, som inte är tillfälligt, har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att resa med allmänna kommunikationsmedel.

Ett färdtjänsttillstånd, som kan vara tidsbegränsat eller gälla tills vidare, får i skälig omfattning förenas med föreskrifter om vilket färdsätt som får användas, hur många resor tillståndet omfattar och inom vilket område resor får göras.

Tillståndsgivaren får ta ut en avgift som bestäms av kommunen/trafikhuvudmannen. Avgifterna skall vara skäliga och får inte överstiga tillståndsgivarens självkostnader. Avgiften för färdtjänst kan variera mycket mellan olika kommuner.

Barns rätt till färdtjänst berörs inte i lagens förarbeten och lagen innehåller inga särbestämmelser om barn. Detta har kommit att orsaka problem i många familjer. Kommunerna hänvisar ofta till föräldraansvaret då barn ansöker om färdtjänst.

Ansökan om färdtjänsttillstånd görs hos kommunen eller trafikhuvudmannen om ansvaret för färdtjänsten överlåtits till denne. Beslutet om färdtjänsttillstånd och villkoren för tillståndet kan överklagas till länsrätten inom tre veckor från den dag man fick del av beslutet. Länsrättens beslut kan i sin tur överklagas vidare till kammarrätten och regeringsrätten. Prövningstillstånd krävs i kammarrätten och regeringsrätten.

Riksfärdtjänst
Riksfärdtjänst syftar till att underlätta för funktionshindrade att resa inom Sverige från en kommun till en annan kommun. Riksfärdtjänst får anlitas av den som efter ansökan har fått tillstånd till det.

Ett tillstånd skall beviljas den som till följd av ett stort och varaktigt funktionshinder måste resa på ett särskilt kostsamt sätt. Den sökande skall också vara i behov av ledsagare under resan. Ändamålet med resan ska vara rekreation, fritidsverksamhet eller någon annan enskild angelägenhet. Resan skall ske från en kommun till en annan kommun inom Sverige och göras med taxi, ett för ändamålet särskilt anpassat fordon eller med allmänna kommunikationer tillsammans med ledsagare.

Ett tillstånd enligt lagen om riksfärdtjänst innebär att kommunen lämnar ersättning som motsvarar skillnaden mellan den faktiska resekostnaden och det resan skulle kostat om man rest med allmänna kommunikationer. Denna egenavgift fastställs efter en särskild tabell som beräknar vägavståndet.

Ansökan om tillstånd görs hos kommunen. Kommunens beslut kan överklagas till länsrätten inom tre veckor från den dag man fick del av beslutet. Länsrättens beslut kan i sin tur överklagas vidare till kammarrätten och regeringsrätten. Prövningstillstånd krävs i kammarrätten och regeringsrätten.