Från första audition imponerade Margaux Flavet på Idol-juryn med sin tonsäkerhet och unika framförande. Men också med sitt mod. Redan i auditionvideon tog hon upp sin autismdiagnos och svårigheter i skolan.

– Jag har alltid varit lite ensam och känt mig ensam. Folk har inte alltid varit jättesnälla mot mig och det bidrog till att det inte var så kul att gå i skolan, säger Margaux Flavet när vi träffas hemma hos henne i Stockholm där hon bor med mamma, pappa, två systrar och katter. Just nu fokuserar hon på sin artistkarriär och skolan är satt på paus. 

Redan på förskolan utsattes hon för utanförskap och kränkningar som fortsatte i skolan, hon kände sig utanför och barnen »var inte snälla«. Lärare och skolpersonal saknade förståelse för hennes situation och hon fick inte några anpassningar.

– Skolan har alltid varit svår för jag har svårt att fokusera och ta in instruktioner. När jag kom hem mindes jag inte vad jag hade gjort i skolan så mina föräldrar fick ta om hela lektionen och hjälpa mig, säger Margaux.

Ända fram till årskurs nio hade hon få vänner i skolan. Det hanterade hon genom att lyssna på musik, göra kreativa saker och fokusera på sina specialintressen. Under en period gick hon till skolbiblioteket efter skolan där hon kunde fördjupa sig i historia, fakta och Titanic, hennes intressen just då. En av skolans speciallärare brukade komma dit och läsa med henne.

– Det var skönt att någon ville titta på någonting som jag gillade jättemycket. En avkoppling som jag var väldigt glad för. Men jag känner att skolan kunde ha bemött mig bättre. Jag fick mest höra »du kan få lyssna på musik« och det var inte det viktigaste i skolan. Jag hade behövt få tydliga instruktioner och en lugn miljö för att lära mig.

AUTISMDIAGNOS GJORDE ATT BITAR FÖLL PÅ PLATS

Under åren har hon bytt förskolor och skolor i försök att få det bättre, men har bara mötts av okunskap. När Margaux var tio år påbörjades en neuropsykiatrisk utredning och hon lärde sig mer om autism. Hon hann också med att vara med i Talang, där hon redan då kallades »artist«. Två år senare fick hon sin autismdiagnos.

– Många bitar föll på plats. Det var enklare att lära känna och förstå mig själv. Det var också en fördel för min familj som kunde lära sig mer om autism och hur det påverkar mig, säger Margaux.

Med autismdiagnosen blev livet lite bättre. Ett tag. Tills det spreds i klassen. Det var samtidigt som sociala medie-plattformar var fulla av felaktig information om autism och allt som sades var elakt och negativt. Så även i hennes skola.

– Hela min klass, säger hon och tystnar en stund innan hon fortsätter: Det var inte många som var snälla.

Hon önskar att lärarna skulle ha stöttat henne och tagit problemet på allvar. Det tog lång tid innan någon reagerade på att klassen mobbade Margaux för hennes diagnos. Skolan sa att de agerade, men inget hände. Kränkningarna fortsatte. Då fick Margaux själv hitta sätt att klara av skolan.

– Jag hade alltid med mig hörlurar. När det blev för jobbigt ville jag bara sätta mig i ett hörn, lyssna på musik och ta det lugnt, säger hon.

FAMILJEN HAR VARIT DET STORA STÖDET

Det är familjen som hela tiden har stöttat henne. En familj där alla håller på med musik vilket har gett Margaux samma intresse. Hon sjunger ofta stämmor med sin mamma och hennes pappa spelade på Idol-auditionen. Där förvånade Margaux många med sin 70-tals inspirerade klädstil och låtval: Bennie and the Jets från 1974.

I början av tävlingen hamnade hon i ensamheten igen. Hon var yngst, hittade ingen att hänga med och hade en spräckt trumhinna. Men hon vände situationen.

– Vi hade ett samtal med programledaren Per Lernström där alla fick berätta varför vi var där. Det blev ganska emotionella samtal för alla. När jag vågade berätta om min ensamhet och varför jag var där kände jag att vi kom närmare varandra. Jag vågade vara mig själv inför dem och tack vare det blev vi vänner.

Deltagarna blev ett »härligt gäng« som såg lördagsfinalerna som en möjlighet att sjunga inför publik snarare än tävling. Möjligheten att jobba med proffs beskriver Margaux som en tillgång men hon gjorde ett annat val.

– Jag ville göra det mesta själv för jag ville att det skulle kännas ärligt, äkta och autentiskt. Att det skulle kännas som jag – och inte någon annans jobb.

Att det var mycket press, repetitioner och veckovisa tävlingar var förstås ansträngande men upplägget skilde sig från skolan. Ämnet såklart: musik, att vara i en grupp med vänner, rutinen med ett schema som var likadant varje vecka.

Hon vann både juryns och tittarnas hjärtan med sin tidlösa röst, låtval, mod och starka framträdanden. Det är lätt att tänka att vinsterna vecka efter vecka inför en publik på över 800 000 tv-tittare skulle ge henne en känsla av revansch. Men nej, inte för Margaux. Hon tänker inte så.

– Jag känner mig bara lycklig att jag själv vågade ta tag i det här, göra någonting för mig själv och att bli stark i mig. Människor som är elaka kommer inte lära sig och kommer aldrig sluta vara elaka. Därför måste man sprida kunskap om vad autism är och vara öppen med det så att andra med diagnosen har någon som de kan relatera till. De kan hitta en gemenskap med mig genom att jag visar vem jag är som artist, avslutar hon.

Text: Mari-Louise Paulson
Foto: Christina Teuchler