När vi ses i hans hemklassrum på Kungsholmen säger Gustav Fridolin instinktivt:

– Jag älskar det och det är här jag känner mig hemma.

Hans elever har ännu inte börjat skoldagen men det gedigna engagemanget för demokrati och tillgänglig utbildning lyser redan igenom lika mycket här på Stockholms Stadsmissions folkhögskola som under hans politiska karriär. 

– Man kan göra skillnad i samhället på olika sätt, men som lärare blir skillnaden mer påtaglig. Jag får se den i en människas utveckling.

Intresset för folkhögskolan väcktes för många år sedan när han sökte en plats för en kursidé som gjorde samhällskunskapen mer praktisk. Skolformen lockade med sitt fokus på individens behov, praktiska tillämpning och demokratiska inställning. Han inspirerades av Ung Företagsamhet, utbildningsorganisationen som utgår från att man inte bara lär sig om samhället utan tränar på att förändra det. 

– Det finns ingen pedagogik i världen som gör att man tio år senare vet hur man skriver en resultaträkning. Men man kan lära sig att man kan lära sig, förklarar han.

När Gustav Fridolin avslutade sina uppdrag som utbildningsminister och språkrör för Miljöpartiet 2019, återvände han till folkhögskolans värld.

– Vi har friheten att göra bildning på riktigt. Här ses lärandet som värdefullt i sig självt. Många kämpar för sin gymnasiebehörighet, men vi fyller vägen dit med vad eleverna upplever att de har nytta av i det levda livet.

En praktisk pedagogik har visat sig vara ett bättre alternativ för många med autism och andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. 

– Många söker sig hit för att behoven de hade och de anpassningar som gjordes inte möttes. Vi har större möjlighet att styra utbildningen efter de enskilda deltagarna, vilket inte alltid, men ofta passar deltagare med neuropsykiatrisk funktionsnedsättningar.

Autism Sveriges medlemsundersökning visar att det finns stora brister i det svenska skolsystemet. Vad säger det om dagens skola?

– Det är en pågående katastrof, mest för alla elever som inte får det stöd de behöver och har rätt till i skolan, men också för samhället i stort. Det är resultatet av nedskärningar som pressar skolor och lärare hårt, men det är knappast så att vi sparar några pengar. Tvärtom blir allt mycket dyrare i andra änden när eleverna inte får en ärlig chans att nå målen.

Gustav Fridolin beskriver att många bär på en trasig relation till skolan och kan till en början känna sig tvingade till Folkhögskolan. Möjligheten att jobba utifrån sina egna mål sänker kraven och skapar utrymme för relationer, något som visat sig vara en nyckel till kunskap.

– Folkhögskolans grundtanke är att det ska vara en utveckling för både deltagare och lärare. Vuxna människor som lär sig tillsammans. Lektionsuppläggen är inte alltid så tydliga och vi följer inte alltid råden om anpassningar för elever med särskilda behov, men ändå fungerar det. Relationerna är länken, mellan lärare och deltagare och deltagare emellan.

Gustav Fridolin minns särskilt ett utbyte som gjort ett stort intryck på honom. 

– En kille som var väldigt musikintresserad hade svårt med närvaron. Han märkte att även jag kämpade med något – att våga sjunga – och föreslog: »Om jag får 80 procents närvaro, så sjunger du på avslutningen.« Och det gjorde jag. Det blev en vinst för oss båda.

Frånvaro bygger ofta på osäkerhet 

I den allmänna skolan ökar frånvaron och fler elever stannar hemma länge. Även på Stockholms Stadsmissions folkhögskola, där deltagarna förväntas vara på plats måndag till fredag, är närvaro en utmaning. För en del bygger frånvaron på en osäkerhet om hur man ska passa in i det sociala sammanhanget.

– Skolsystemet blir bara mer och mer segregerat. Kliver jag in på en gymnasieskola kan jag väldigt snabbt läsa av hur människor förväntas vara. Här på folkhögskolan möts man i stället med olika bakgrund, studieinställning och drömmar om vad utbildningen ska ge.

En annan grundtanke som folkhögskolan inte tummar på är lärartätheten, som ska ge utrymme för såväl utbildning som relationer. 

– I vårt samhälle har vi förvandlat det fantastiska vi fått i att leva några år på den här jorden till att vi ska tävla och göra karriär. Då värderas inte den krokiga bildningsresan, men det är ju den som är rolig.

Elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har det redan tufft i den vanliga skolan och nedskärningar förvärrar situationen. Nu påverkar den negativa utvecklingen även folkhögskolorna och hotar deras möjlighet att ta sitt ansvar för jämlikhet och demokrati. 

– Vi har tydligt märkt av det, vi har förlorat personal, och samma sak händer på andra skolor. Det är ofta just de viktiga stödfunktionerna som försvinner först. Folkhögskolan är i en inandning och väntar på besked om statligt stöd för att kunna fortsätta vår verksamhet som vi gör idag.

Vad står på spel för samhället och demokratin om skolformen urholkas? 

– Folkhögskolan betyder jättemycket för väldigt många som här får chansen att bidra och växa som människor. Ju färre deltagare vi kan ta emot desto färre får den chansen. Sedan handlar det såklart också om att vi ägnar så mycket tid åt att fostra medborgare som inte bara är mottagare och konsumenter, utan faktiskt medborgare. Att uttrycka sin åsikt och påverka samhället är själva grunden för vårt uppdrag.

Hur kan man stärka relationen mellan det traditionella skolsystemet och folkbildningen? 

– Jag tror det vore bra att fler som behöver ett alternativ får komma till folkhögskolan redan under gymnasiet. Folkhögskolan kan lära av det ordinarie skolväsendets struktur och tydlighet – och gymnasieskolorna av vårt relationella arbetssätt.

Om du var utbildningsminister idag – vilka reformer skulle du driva för att stötta elever med autism och andra diagnoser?

– På ett övergripande plan handlar det om att stoppa nedskärningarna och förstatliga skolans finansiering. Särskilt för elever med extra behov behövs mer specialpedagogisk kompetens.

Hur kan skolans mål och mått på framgång breddas för att fånga fler elevers potential? 

– Det är bra att betygssystemet nu ändras, och att läroplanerna blir tydligare och ställer rimligare krav. Men arbetsmarknaden måste också förändras. Det måste inte handla om att ha bra betyg i alla ämnen, eller ens godkänt, utan att alla får bidra utifrån sina styrkor.

Text: Pernilla Sjöholm
Foto: Christina Teuchler