Frågor som rör skolan och skolmiljön är bland de allra viktigaste för Autism Sverige av flera skäl. Det är ofta i skolan som de svårigheter som autistiska barn möter först blir tydliga och det är hur skolgången ser ut som på många sätt påverkar hur livet som vuxen blir. För att få en bild av hur skolan i Sverige fungerar för barn med autism har Autism Sverige skickat ut frågor om skolan till vårdnadshavare.
Årets skolrapport är den åttonde i ordningen och Johanna Carnvik Schöier, intressepolitisk utredare på Autism Sverige, har ansvarat för den. Den senaste rapporten bygger på svar från 1 775 vårdnadshavare till barn från förskola till gymnasieskola. Frågorna berör allt från skolresultat, anpassningar och stöd, till skolmiljö, trivsel och frånvaro. Frågeställningarna är till stor del desamma som i tidigare rapporter, men nytt för i år är att man ställt frågor om mobbning och kränkningar och att man för första gången ställer frågor om resursskolor separat.
Många utan godkända betyg i grundskolan
Det är känt att många ungdomar med autism lämnar grundskolan utan godkända betyg i svenska, engelska och matematik och skolrapporten bekräftar den bilden. Det är bara 37 procent av vårdnadshavarna som svarar att deras barn har godkända betyg eller når kunskapsmålen i svenska, engelska och matematik i årets rapport. Det är samma resultat som i enkäterna 2020 och 2022. Samtidigt är det fler i årets rapport som berättar att deras barn inte är godkända i något ämne. År 2020 var det 25 procent – i år har siffran stigit till 30 procent.
– Siffrorna är talande för hur väl skolan klarar av att kompensera så att autistiska elever kan ta del av undervisningen, säger Johanna Carnvik Schöier.
Ett annat problematiskt område är hur få av barnen som får de anpassningar och det stöd som de behöver för att klara skolgången. Trots att det är 97 procent av vårdnadshavarna som svarar att deras barn behöver stöd och anpassningar är det bara 33 procent som anser att barnen får tillräckligt stöd.
Men skolan är inte bara lektioner och betyg och det som händer utanför klassrummen är viktigt – det gäller både den fysiska miljön och möjligheten att hitta ett sammanhang i gruppen. Även om det fortfarande är fler än hälften, 55 procent, av barnen som trivs »bra eller mycket bra« är det färre än i tidigare undersökningar.
– Vi måste se skoldagen som en helhet och vi måste se eleven som en helhet. Det går inte att titta på enskilda delar separat. Skolan måste förstå att en elev kommer från någonting när den kommer in i klassrummet. Lärande går inte att särskilja från psykosociala faktorer. Man behöver känna sig trygg, ha ett socialt sammanhang och bli lyssnad på, betonar Johanna Carnvik Schöier.
Flickorna mår sämst
I alla delar av rapporten är det tydligt att den grupp som har det sämst i skolan är flickorna. Det är de som trivs sämst och har den högsta frånvaron. Johanna Carnvik Schöier menar att det troligen beror på att flickor ofta får sin diagnos senare än pojkar och att kunskapen om hur autism uttrycker sig hos flickor fortfarande är förhållandevis låg. Men även om skolrapporten innehåller mycket nedslående läsning finns det några ljusglimtar. Dialogen mellan hemmet och skolan verkar i många fall fungera bra, trots att man inte når ända fram. Och det är tydligt att resursskolor med mindre undervisningsgrupper ger en positiv effekt.
– Det är positivt att se att resursskolan verkar fungera som stödåtgärd för många. Någonting händer där som gör att det fungerar bättre – det är intressant att titta på det. Kan man överföra något av det till den ordinarie skolan?
Text: Karin Ohlsson-Leijon
Läs hela rapporten: Skolrapporten 2025 (Öppnas i nytt fönster)
Läs mer om begreppen: