Autism- och Aspergerförbundets undersökning om stödinsatser har genomförts i samverkan med Demoskop.

Enkäten skickades ut till de medlemmar som lämnat sin e-postadress till förbundet. Svarsperioden var 27 november till 11 december 2020, och 2 297 personer svarade på enkäten.

Rapport om stödinsatser 2020 (öppnar pdf i nytt fönster)

 

Sammanfattning av resultat från stödenkäten

Negativa konsekvenser av Coronapandemin för medlemmar med LSS-insatser

Enkäten visar att många  med LSS-insatser drabbats av avsevärda försämringar under den pågående Coronapandemin. För insatser som riktar sig till barn och deras anhöriga ser vi en försämring på cirka 30 procent. Drygt 35 procent menar att försämringar skett för övriga LSS-insatser. Den största försämringen redovisas för daglig verksamhet, där 45 procent anger att Coronapandemin påverkat negativt.  

Förbättringar inom LSS-verksamheter men försämring i handläggningen

Fler är nöjda med utförandet av LSS-insatser nu i jämförelse med resultatet av  LSS-enkäten 2017. Det gäller särskilt bemötande där 58 procent är mycket nöjda/nöjda idag i jämförelse med 43 procent 2017. Det är även tydligt att fler anser att kunskapen om autism finns. Samtidigt ser vi att handläggningen av LSS-insatserna blivit sämre. Allra sämst menar man att möjligheten att påverka och bestämma utformningen av LSS-insatserna är – endast 23 procent är mycket nöjda/nöjda i den aspekten.

Samordning av insatser ett fortsatt problem

Färre har idag en individuell plan enligt LSS än 2017, men något fler har en SIP – samordnad individuell plan. Sammantaget kan vi ändå konstatera att det dokumenterade samordningsstödet har försämrats med drygt 15 procent de senaste tre åren.

Färre nöjda med boendestöd

Missnöjet har ökat något sedan 2017 och det är framförallt de i åldern 18-30 år som är minst nöjda. En röd tråd genom enkäten är att gruppen 18-30 år är minst nöjda med stödet de får och att det i större utsträckning är otillräckligt. Det är även i den åldersgruppen det är störst skillnad mellan behov av boendestöd och i vilken utsträckning man får boendestöd.

Få får habiliterande stöd

En nyhet den här gången var frågor kring vilket behov man har av habiliterande stöd genom livet. Tyvärr visar resultatet att behovet är avsevärt större än det stöd man får. 72 procent anger att det finns behov av habiliterande insatser men endast 23 procent får sådana insatser. Behovet är störst för barn under 10 år.

Många lever under existensminimum

Personer med autism lever många gånger under existensminimum med en snittinkomst på ca 4700 kronor kvar när hyran är betald. Resultatet 2017 var ännu lägre men det går inte att jämföra helt eftersom frågorna då endast var riktade till dem som hade LSS-insatser.

Könsskillnader, finns de?

På detaljnivån ser vi inga större könsskillnader i resultatet men vi kan ändå se att det skett en generell försämring på övergripande nivå när det gäller vilket stöd från samhället individen får för att så långt som möjligt leva ett liv som andra. Den försämringen är tydligast för kvinnor. Av samtliga anser 52 procent att stödet är helt och hållet/i stor utsträckning tillräckligt - för kvinnor är det 46 procent och för män 59 procent.

Barnens situation

Sedan vi genomförde den förra enkäten har Barnkonventionen blivit svensk lag. Tyvärr ser vi inga avtryck av det i enkätsvaren. Barn kan sällan påverka sin egen situation. Endast 27 procent menar att man tagit hänsyn till barns egna önskemål och behov i handläggningen av LSS-insatser.

Vad gör vi med resultatet?

Resultaten av enkätundersökningen kommer vi använda i vårt arbete att förbättra levnadsvillkoren för personer med autism och deras anhöriga. Svaren hjälper oss att visa beslutsfattare och politiker hur verkligheten för våra medlemmar ser ut! Vi tackar också för synpunkter på enkäten, det hjälper oss att göra framtida enkäter bättre.