Felix Swahn bor i en tvårummare på Södermalm i Stockholm. På väggarna hänger filmaffischer och hans egna målningar och teckningar. På ett bord står priser som han fått för sina animerade filmer. Den mest kända är Being a dog, som handlar om livet som autistisk och en längtan efter att passa in i samhället.

– Jag vill berätta om hur ont det gör att vara utanför och inte bli tagen på allvar.

Han skickade filmen till filmfestivaler i hela världen och många ville visa den. Felix har också vunnit priser för sina filmer, både i Sverige och utomlands.

– Jag är övertygad om att jag inte hade kommit så här långt om jag inte fått möjlighet att byta från särskola till vanlig grundskola. Samtidigt förstår jag nu som vuxen att jag, som var sen med mitt tal och min sociala utveckling, placerades i en anpassad skola.

I slutet av 2025 debuterade Felix som författare. Hans bok heter Mitt liv som Felix – Att växa upp med autism och längtan att tillhöra och handlar om hans första 20 år i livet.

– Jag vill ge hopp genom att berätta om min skoltid och att det fungerade för mig att gå i en vanlig grundskola. Alla barn med funktionsnedsättningar, som vill och kan, ska få gå i vanliga skolor. Även om man har svårt att kommunicera eller inte har ett talat språk så tänker och känner man som andra.

Det har tagit Felix tolv år att skriva boken.

– Min redaktör och korrekturläsare fick min svårlästa text att bli läsbar. Och min agent har hjälpt mig ge ut boken och marknadsföra den. Utan henne hade den inte blivit verklighet.

Bilden har alltid varit Felix första språk. Han började rita som tvååring. När föräldrarna lämnade honom på förskolan kände han sig övergiven och tappade sitt talade språk. Som femåring blev han tryggare och började prata igen. Då fick han diagnosen autism och gick sina första skolår i en anpassad grundskola. Felix upplevde sig som ett barn utan funktionshinder och förstod inte att han gick i en anpassad skola förrän han besökte sin storebrors skola.

– Då förstod jag vad en »riktig« skola är och kände mig lurad. Min kändes som en förskola i jämförelse.

Felix förstod att han var annorlunda och insåg att han är autistisk.

– Jag var övertygad om att jag, trots mina svårigheter, hade rätt att gå i en vanlig skola som andra. I särskolan kände jag mig inte som en del av det »riktiga« samhället.

Barnen där hade ännu större svårigheter med kommunikation än honom och han lyckades inte få kontakt med dem. Förutom med en kille som han blev kompis med. Själv var Felix ofta isolerad i sin egen värld och osäker på kommunikation och samspel.

– Men jag ville lära mig hur det fungerar!

Felix självbiografiska bok Mitt liv som Felix – Att växa upp med autism och längtan att tillhöra (2025) handlar om hans liv från småbarnsåren till gymnasiet. Målgruppen är alla men främst skolpersonal, personer som arbetar med autism samt anhöriga och autistiska.

Felix övertalade sina föräldrar att få gå i en vanlig grundskola i tvåan. Det gick efter mycket kämpande och med hjälp från rektorn på hans anpassade skola.

– Jag trivdes ganska bra från början men blev överstimulerad av alla intryck. När de andra barnen sa hej kunde jag först inte svara. När jag väl började hälsa hade de tröttnat. Neurotypiska behöver ofta bekräftelse direkt. Vi autistiska behöver mer tid.

Tack vare rätt stöd från föräldrar och elevassistenter lärde han sig att göra sig förstådd och passa in.

– Jag fick vänner och var bara utanför och mobbad ibland. Det kändes häftigt att jag, trots mina utmaningar, klarade av att gå i en vanlig skola. Jag utvecklades och lärde mig förstå hur livet och det sociala fungerar.

Han blev medveten om fördomar och normer som säger att alla ska fungera lika och lika bra.

– Jag som autistisk fick arbeta hårdare med skolarbetet och samtidigt kämpa med ångest och att anpassa mig i sociala situationer.

Först ville Felix arbeta för att alla med autism ska ha rätt att gå i vanlig skola. Sedan förstod han att allas behov är olika och att många både behöver och vill gå i anpassad skola.

– Är man annorlunda riskerar man att bli utanför och inte respekterad och lyssnad på. Jag har haft tur som hittat vänner som tyckte det var coolt att jag var annorlunda. De stod upp för mig.

I gymnasiet fick han mer än godkänt i de flesta ämnen. Under skoltiden gjorde han egna serier som han såg framför sig som filmer, bland annat en serie inspirerad av sin första skoldag som uppskattades av kamraterna. Felix första animerade film, Wondergarden, var hans examensarbete på gymnasiet.

– Min uthållighet och mitt tålamod är bra när jag skapar film. Jag ger inte upp.

Felix längtar efter en flickvän och drömmer om familj och barn i framtiden.

Felix började göra animerade serier och filmer redan i gymnasiet. Det var ett sätt att uttrycka sig på. Här en om katter, en introvert och en extrovert.

Felix är nyinflyttad i tvårumslägenheten på Södermalm i Stockholm.

– Jag har testat olika dejting-appar. Dejterna har gått både bra och mindre bra. Vissa tjejer har lovat saker som var vita lögner. En del hade redan pojkvän och ville ha mig som en extra kille vid sidan av. Det ville inte jag.

Han har fått kompisar och lärt sig mer om hur dejting fungerar.

– Jag ställer frågor om tjejernas intressen, accepterar om de inte vill ha mer kontakt och ser inte min autism som ett hinder för att träffa en partner. Offerkofta är inte så sexigt!

Som barn var Felix mål att få så många vänner som möjligt men nu fokuserar han på att umgås med de vänner han har. Han behöver balans mellan gemenskap och frivillig ensamhet.

– De flesta vännerna har jag träffat genom mitt filmskapande och när jag tränar kampsport. En brukar jag göra film och spela tv-spel med, en är min personliga tränare och en är en kompis från skoltiden.

Felix håller till stor del kontakten med sina vänner via sociala medier. Han har blivit bättre på att förstå osynliga regler och budskap mellan raderna.

– Jag förstår lättare vilka som vill och inte vill behålla kontakten med mig. Jag håller fast vid dem som uppskattar mig och släpper de andra. Jag märker av andras ointresse när de till exempel tar illa upp när jag tar kontakt, inte ställer frågor tillbaka eller ljuger för att slippa träffas.

Förut brukade Felix fråga öppet vilka som ville vara hans vänner och inte. Det gör han inte nu.

– Jag vill inte uppfattas som för »på«. Men ibland när det passar säger jag att »jag vill ha kvar dig som vän«.

Känslor och tankar bearbetar han genom att vara kreativ. Som barn tecknade han serier och nu som vuxen skapar han filmer. Felix har två nya filmprojekt på gång.

– Den ena handlar om autism och utanförskap och om att mötas på ett bra sätt utan rädsla. Den andra handlar om två katter, en introvert och en extrovert, som hjälper varandra.

 

---------------------------

Text: Hanna Danmo

Fotograf: Christina Teuchler