I Hökarängen bor Amanda tillsammans med sin sambo Marcus och deras tvååriga son Zacke. Hemmet syns flitigt i hennes sociala medier. Hon är en uppskattad kreatör, med över 70 000 följare på TikTok. Hon är också flitig på Instagram och driver podcasten AutisMandan. Till sociala medier skapar hon främst vardagsinnehåll med humor och lifestyle-tema, riktat mot ungdomar och unga vuxna.
– Jag pratar mycket om autism och vänskap i mina kanaler. Känslan av ensamhet eller att vara ensam har jag känt i stort sett hela livet. Jag passade aldrig riktigt in och lyckades inte ta mig in i vänskapsgrupper eller skaffa enskilda vänner på eget initiativ.
Amanda Konscanski slår ut med armarna i det varma och inbjudande 50-talsköket och utbrister spontant:
– Villa Villekulla-gult, det är viben jag ville ha.
Vi kommer från den blå hallen och är på väg mot den brunrosa soffan i det korallröda vardagsrummet. Färgerna i lägenheten är pigga och genomtänkta.
– Jag blir gladare av färg och har målat om alla väggar sedan vi flyttade in för ett år sedan. Jag är redan på gång att måla om. Det är ett uttryck, lite som att färga håret, säger hon och rufsar om sitt Pippi-röda hårsvall.
Amanda fick autismdiagnosen sent i livet, som 29-åring, och använder sina plattformar för att öppet prata om neurodiversitet utifrån sina egna erfarenheter. Personliga insikter om hur det är att leva som autist i en neurotypisk värld. Hon tar upp ämnen som sociala situationer, maskering, specialintressen och relationer – och gör det med en personlig och lättsam ton.
– Eftersom jag gått ovetandes om min diagnos har jag maskerat det sociala spelet på det typiska sätt som en odiagnostiserad flicka ofta gör. Det har alltså sett ut som att jag var med och lekte med andra barn, när jag i själva verket bara stod vid sidan av och observerade vad som hände. Det har förstås bidragit till att ensamhetskänslan blev mer påtaglig, eller i alla fall förvirringen och självhatet jag kände över att fungera annorlunda. Det var mycket som föll på plats när jag fick diagnosen.
En utredning blev aktuell först när Amanda fick barn. Med bebis kom en tuff tid av nya rutiner och intryck som ställde till det i vardagen. Hon tog upp sina funderingar med barnmorskan på Barnavårdscentralen som skickade en remiss till en psykolog.
– Allt gick ganska snabbt med utredningen. Autism blev mitt nya specialintresse så jag blev också fort kunnig. Det var heller inte helt nytt, jag har autism i min närmaste familj, berättar Amanda som nu sitter uppkrupen på en bänk i Zackes kreativt inredda rum. Olika nyanser och mönster av blått och grönt och såklart inspiratören Pippi Långstrump inramad i blickfånget.
Ämnet kompisar har blivit en snackis i kanalerna sedan hon startade kompisskolan, där hon tar upp relationsdilemman och ger tips.
– Många hörde först av sig med personliga brev och kunde tänka sig att bli min vän, men att få fler kompisar var inte syftet med inläggen. Det är såklart fint att många ser mig som en kompis. Jag tror att det är för att jag inte gör så stor grej av saker och pratar mer vardagligt. Bara utgår från mig själv och andra kan tydligen känna igen sig i det. Jag vet inte mer än någon annan, men de skriver att det hjälper dem.
Amanda känns utåtriktad och social men berättar att helt trygg är hon bara med en speciell kompis.
– Jag har alltid haft en nära vän, vilket jag är oerhört tacksam för. Min barndomskompis Axel och jag firar 25 år som vänner. Han bodde på samma gata när jag växte upp i Västerås och han bor på samma gata här i Hökarängen. Han är mer som en bror, kan mig och vet vad jag behöver, samtidigt som han är min raka motsats.
Hon beskriver Axel som supersocial, att alla älskar honom och han får nya vänner hela tiden.
– Jag var den autistiska tjejen som alltid hängde med. En som tar för sig och en som bromsar. Vi kompletterar varandra.
Genomgående i livet upplever hon att hon blivit »adopterad« av andra människor, som tagit initiativ till vänskap och skapat en trygg miljö för henne att kunna öppna upp och vara sig själv kring.
– När jag är trygg kan jag gå bort från tysta flickan och vara mer rolig och tokig. Men jag kan också komma in i dippar där jag känner mig riktigt ensam och tänker tillbaka på mina ungdomsår då jag hade tre nära vänner som jag umgicks med frekvent.
Idag tror hon inte att hon skulle orka med flera och är mer än nöjd med sin enda.
– Egentligen är jag mest ensam idag men känner mig minst ensam. Jag tror att det beror på att jag förstår mig själv bättre sedan jag fick diagnosen och är mer snäll mot mig själv.
Sedan fem år arbetar Amanda på tunnelbanans röda linje i Stockholm. Att köra tåg visade sig vara det rätta yrket för henne.
– Det är det första arbetet jag trivs på och som jag stannat kvar på. Tidigare har jag bara jobbat några månader på samma ställe innan jag blivit utbränd. Jag arbetar halvtid och kan begränsa intrycken i förarhytten, det är mörkt och skönt. Jag kör två minuter, öppnar och stänger vid varje station. Begränsningen är jätteskön. Självklart får jag vara beredd på att saker kan hända men det finns tydliga ramar och rutiner som talar om hur man ska agera.
Var hämtar du energi?
– När jag är ute på promenader med brusreducerande lurar eller är hemma och tar det lugnt, leker med min son eller mediterar. Hemmet är väldigt viktigt, det är min trygga punkt och jag spenderar mycket tid här så det är viktigt att det känns bra. I den här lägenheten kan jag stanna för jag har äntligen fått mitt allra första förstahandskontrakt.
Vad har mer kunskap om autism betytt för dig?
– Jag har gjort en stor personlig utveckling sedan jag fick veta att jag har autism. Nu när jag mår bra så vågar jag också utmana mig. Som ikväll – då ska jag till Zebran, ett café för unga autister. Det känns intressant att träffa andra autister som vill umgås.
Är det viktigt med gemenskap?
– Vi autister gillar att dra oss undan och sitta hemma i våra trygga vrår, det är ju helt underbart men ingen mår bra av att vara helt isolerad. Att hitta ett sammanhang, på sina egna villkor, kan bidra med mycket lycka i livet.
----------------------------------
Text: Pernilla Sjöholm
Fotograf: Christina Teuchler