Internationellt har fokus de senaste åren förskjutits från insikt om autism till rättigheter och delaktighet, inte minst inom utbildning och arbetsliv. Organisationer världen över lyfter hur autistiska personer möter systematiska hinder – i skolan, i vården och inte minst på arbetsmarknaden – trots att konventioner och nationella mål lovar delaktighet för alla.
Samtidigt betonar årets globala budskap kring världsautismdagen den 2 april – att man ska välkomna olikheter – i stället för att försöka pressa in alla i samma mall. Men att tala om att ”välkomna olikheter” riskerar att bli tomma ord om den som behöver anpassningar för att kunna arbeta inte får tillgång till rätt stöd för att nå egen försörjning, utan i stället hamnar utanför arbetsmarknaden. Långa väntetider till utredning, bristande habilitering och otydligt ansvar mellan huvudmän gör att människor står utan det stöd som behövs för att utbilda sig, arbeta eller starta eget.
Globalt lyfter organisationer som företräder personer med autism de mycket låga sysselsättningsnivåerna för autistiska personer, trots att många både vill och kan arbeta om miljön anpassas. Erfarenheter från europeiska projekt och internationella satsningar visar att ganska enkla anpassningar – tydligare instruktioner, flexibla arbetstider, lugnare miljö, alternativa rekryteringsprocesser – kan göra stor skillnad för autistiska arbetssökande och deras arbetsgivare.
Autism Sverige framhåller att det är bristen på anpassningar och stöd i samhället som skapar hinder, inte autismen i sig. När stöd till utbildning, habilitering och LSS- insatser inte är samordnade och långsiktiga tvingas individen själv bära ansvaret för att navigera i ett system som i praktiken hindrar snarare än möjliggör inträde på arbetsmarknaden. Det står i skarp kontrast till de åtaganden Sverige gjort i funktionshinderpolitiken – att ingen ska stängas ute från arbete på grund av sin funktionsnedsättning.
För att gå från ord till verklig förändring krävs politiska beslut som på allvar skapar
förändringar för autistiska personer. Autism Sverige vill därför se:
- Garanti om tidiga, tillgängliga och sammanhållna habiliterande insatser– i hela
landet. - Arbetsmarknadspolitiska program och arbetsgivarsatsningar som tydligt
inkluderar autistiska personer. - Nationell uppföljning av levnadsvillkor, ekonomi och sysselsättning för personer med autism, så att politiken faktiskt kan styras mot de resultat som utlovas.
Att skapa ett samhälle där autistiska personer kan leva ett gott liv handlar inte om särlösningar, utan om att det offentliga tar sitt samordningsansvar och slutar lägga hela bördan på individen och familjen. När stöd, LSS, utbildning och arbetsmarknadspolitik drar åt samma håll blir arbete och egen försörjning en realistisk möjlighet – också för personer som idag står längst bort från arbetsmarknaden.
Världsautismdagen den 2 april är en chans att påminna oss om att verklig acceptans mäts i vardagens beslut. Sverige måste se till att autistiska personer inte bara uppmärksammas en dag om året – utan ges förutsättningar att bidra med sin kompetens, varje dag, på en arbetsmarknad där olikheter ses som en tillgång.
Camilla Rosenberg