För Karl Lundin Remnélius, psykolog och forskare vid KIND på Karolinska Institutet, var det delvis Lina Limans bok Konsten att fejka arabiska som väckte intresset för kamouflering i samband med autism. Han har tidigare forskat kring könsskillnader inom autism och just nu undersöker hans forskarteam sambandet mellan kamouflering och stress.
– Frågan om stress till följd av kamouflering är viktig. Personer med autism berättar ofta om stress och utmattning som en följd av att de lägger mycket energi på att dölja sina autistiska drag för omgivningen.
I dagligt tal används begreppen kamouflering och maskering synonymt. Som forskare ser Karl Lundin Remnélius maskering, i bemärkelsen att dölja sina autistiska drag för andra, som en underkategori till kamouflering. Andra underkategorier är kompensation och assimilering.
– Kompensation innebär att man skaffar strategier för att klara olika situationer. Det kan till exempel handla om att öva in en rad frågor som kan användas i samtal, berättar Karl Lundin Remnélius och fortsätter:
– Assimilering handlar om en upplevelse av skådespeleri. Att försöka passa in för att inte verka annorlunda. De här strategierna tar enormt mycket fokus och gör prat och samspel med andra svårt.
Karl Lundin Remnélius berättar att många beskriver det som extremt utmattande och att det går att se tydliga samband till ångest och depression.
– Att inte känna sig som sig själv; att uppleva att man inte kan agera på ett sätt som känns autentiskt, skapar starka känslor av ensamhet. En del känner det som att deras relationer bygger på något som inte är sant. Samtidigt kan strategierna vara till hjälp i vardagen, säger Karl Lundin Remnélius:
– Frågan om kamouflering är komplex. Många beskriver att strategierna hjälpt dem att skaffa vänner eller förenklat arbetsintervjuer. Det går inte att säga "sluta kamouflera!", det kräver också att omgivningen visar att det är säkert att minska på strategierna.
– Det skulle vara intressant att utarbeta metoder för att stödja personer med autism att kamouflera mindre. Men man skulle behöva vara försiktig – vad kan vara hjälpsamt och vad skulle kunna få negativa konsekvenser?
Tror du att vi närmar oss ett samhälle där frågor om kamouflering blir oväsentliga?
– Både ja och nej. Stigmat kring och kunskaperna om autism har förändrats på ganska kort tid, vilket är hoppfullt. Ökad kunskap bidrar till ökad tolerans.
– Jag skulle önska att den kunskapen genomsyrade allt stöd som ges till barn, unga och vuxna med autism. Om fokus flyttas från symptom och diagnoskriterier till att stödja personer med autism att känna stolthet över sig själva skulle mycket vara vunnet.
Text: Anne Ralf Hållbus