Hur hjälper du din mamma?

 – Det har varit extra mycket de senaste månaderna efter att pappa avled i våras. Vi har behövt ordna med begravning, dödsbo och mammas flytt från deras villa till en lägenhet. Mamma har reumatism, vilket gör att hon har svårt att gå och röra handlederna. Jag har hjälpt henne med att köpa mat och överföra abonnemang från pappa till henne. Innan han blev sjuk var det han som tog hand om ekonomin och inköpen.

Hur är det att stötta din mamma?

– Vi stöttar varandra. Pratar i telefon nästan varje dag och jag hälsar på henne regelbundet. Förutom nu i samband med flytten och dödsboet klarar hon det mesta själv. Jag hjälper till som ett extra stöd. 

Vad är svårast?

– Att orka. Jag vill göra mer, men kan inte. Blir extremt trött. Ibland har jag pressat mig så mycket att jag riskerat att bli utbränd. Det är lätt att glömma att ta hand om sig själv. Att rensa ett dödsbo är mycket jobb. Min pappa sparade det mesta så det var mycket att gå igenom och samtidigt hantera alla minnen. Dessutom behövde vi besluta vad som skulle behållas, slängas, ges bort eller säljas.

Har du fått stöd från samhället?

– Jag har behövt färdtjänst för att komma dit ofta och hjälpa till. När pappa blev sjuk pratade jag med en diakon i en kyrka. Sådana är lättare att komma åt än psykologer.

Hur var den sista tiden med din pappa?

– Pappa var sjuk i ALS. Det var svårt att se honom, som förut var så händig, förlora sina förmågor. Han kunde inte röra sig och blev sängliggande på sjukhus sin sista vecka i livet. Videoklipp på surfplattan var hans enda nöje. Jag, min mamma och syster satt hos honom hans sista timmar och fick ett fint avslut. Han kunde inte prata men hörde oss. Jag berättade om våra fisketurer med båt, som han älskade. Han hade behövt personlig assistans på grund av sin ALS men kunde inte får det eftersom han var över 65 år.

Har du varit orolig för dina föräldrars åldrande?

– Inte så mycket. Jag har varit förberedd. Vi började diskutera åldrande och död i familjen när mina mor- och farföräldrar gick bort.

Vad kan föräldrar göra för att underlätta för sina barn?

– Rensa bland sina saker så att barnen inte behöver göra det. Spara ihop en ekonomisk buffert. Prata tidigt med barnen om sjukdomar och död. Lära dem att bli självständiga, så att de parallellt med sorgen inte måste lära sig att ta hand om sig själva. Att lära sig nya saker är extra svårt mitt i sorg.

Hur har du hanterat sorgen?

– Jag har inte haft tid att sörja så mycket ännu på grund av det praktiska. Det är viktigt att tillåta sig känna saknad och samtidigt glädjas och skratta åt trevliga minnen. Det är också bra att gå vidare med vardagsliv, sysselsättning och fritidsintressen för att inte fastna i sorgen. Jag var med på Autism Sveriges årsmöte några veckor efter min pappas bortgång. Jag ville hellre vara med vänner än ensam med min sorg. Det fanns många som kunnat stötta om jag brutit ihop.

------------------------------

Text: Hanna Danmo.