Vad studien visar
Studien presenteras i form av en rapport som visar att kommunala riktlinjer för LSS kan fungera på olika sätt. Riktlinjerna kan främja att handläggare gör individuella bedömningar men de kan också fungera som direktiv som begränsar handläggarens möjlighet att göra individuella bedömningar.
Antalet kommuner som har riktlinjer för LSS har ökat markant och av de som har riktlinjer är det endast sex procent som har riktlinjer helt utan begränsningar. Begränsningarna har inte bara blivit fler utan även mer specificerade. Att handläggare följer interna dokument som är svårtillgängliga gör också att besluten blir
oförutsebara. I det längre perspektivet kan det leda till att medborgare inte har överblick över och tilltro till systemet.
Handläggning av LSS ska enligt lag alltid utgå från personens individuella behov. Med kommunala begränsande riktlinjer urholkas LSS principer om inflytande och självbestämmande.
Rapporten visar att det behövs mer kunskap om hur de kommunala riktlinjernas begränsningar används i verkligheten och vilka konsekvenser det får för enskilda personer med funktionsnedsättning och deras vardagsliv.
Hur studien genomförts
Ola Segnestam Larsson och Magnus Tideman har samlat in och analyserat kommunala riktlinjer för LSS för att se om de innehåller rekommendationer som är begränsande för enskilda personers rättigheter. Rapporten bygger på svar från 160 av landets 290 kommuner.
Hur Autism Sverige kommer att använda rapporten
Studien är genomförd av Marie Cederschiöld högskola och finansierad av Autism Sverige. Rapporten blir ett viktigt underlag i Autism Sveriges påverkansarbete för att driva på för bättre levnadsvillkor för alla med autism.
Ladda ned rapporten
"Kommunala riktlinjer för LSS-insatser – en uppföljning" (Öppnar PDF i nytt fönster)