När Conny Palmkvists dotter Lova fick autismdiagnos hade han redan en ganska tydlig bild av autism. Han hade i olika sammanhang mött autistiska personer i arbetet, både under studietiden och efter den.
– Jag kände igen autism, men sedan kan man bli märkligt blind i alla fall när det är ens eget barn. Vi borde ha sett det tidigare. Vi upptäckte saker, men… Hade det varit någon annans barn hade jag nog sett det tidigare.
– I efterhand är det så tydligt. Lova tittade oss aldrig i ögonen. Det var som om hon alltid tittade 30 grader vid sidan om oss. Undanglidande. Blickarna var som motpolerna på ett par magneter. Nu i tioårsåldern kan hon möta blicken. Titta rakt i ögonen, intresserat.
När Lova var fyra träffade de en psykolog som inom tjugo minuter sade autism. De måste göra utredning och så vidare, men det var ingen tvekan. Det var autism.
– När de kommer på i början att det är något med barnet så är det väldigt mycket utredningar, information, kurser. Det känns som flera gånger i veckan. Men det är också väldigt bra stöd.
Inte laga eller byta ut
Conny är en skrivande människa. Författare. Så han skrev om Lova och vad han kände och tänkte. Först kortare texter, sedan boken.
– I och med att jag skrev boken fick jag många välmenande homeopat-tips om saker som kan bota. Då är det så tydligt att de inte förstår. Har man träffat Lova så är det uppenbart att hon inte blir en annan oavsett vad du stoppar i henne eller tar bort. Mjölk och gluten och allt vad vi fick tips om. Det här är den hon är.
– En del tror att man vill laga barnet eller byta ut det, men så fungerar det ju inte. Lova ger så mycket skratt och glädje. Den renhet, oförställdhet som man kan se hos barn är tio gånger mer hos ett barn som Lova. Livet blir lite mer på riktigt.
»Så synd, hon är ju så söt«, kunde andra säga. Så såg inte föräldrarna det.
– Vi var förbryllade. Vilken märklig liten person det var. Vi lade all tid på att skapa ingångar. Vad kan vi göra? Det var ganska lätt att mäta. Om Lova skrattar och ser glad ut räcker det. Då är det en tillräckligt bra lösning. Då får vi göra det ofta. Och allt som inte fungerar, det får vi släppa.
Bryta mot konventioner
Att vara förälder till ett barn med autism är att lära sig att bryta mot konventioner. Hela tiden.
– Sitta på bussen med en femåring med napp i munnen och alla tanterna med fördömande blickar som undrar vad det är för fel på föräldrarna när barnet fortfarande har napp. Eller som den kvinna som gick fram och tog nappen!
– För de här människorna är normaliteten så extremt viktig att de måste korrigera andra människor, till och med andra människors barn som de ser på stan. Det lär man sig ganska snabbt att det måste man bara förbise. Lovas mamma är bättre på det. I videoaffären var de också förbryllade. Varje lördag hyrde Lova exakt samma filmer om igen.
Personalen undrade om det inte blev tråkigt? Nej, sade Conny, titta på henne.
– I en och en halv timme gick hon runt och valde, det var det roligaste hon visste, och sedan slutade det med att hon tog precis samma filmer som alltid. Hon tittade inte på filmerna sedan, men hon tyckte så mycket om hela situationen. Nu finns ju tyvärr inte filmer kvar i butiken.
Inre spelregler
Ett tag ville Lova inte äta och blev väldigt smal. Sedan växte lösningar fram steg för steg. När de serverade gul eller beige mat så åt hon. Fiskpinnar, pasta, pommes, rostade mackor utan kant.
– De inre spelregler hon har att rätta sig efter är inte helt föränderliga. Sedan händer det till slut att man hittar något ganska enkelt som kan vara en brygga.
– I många år verkade Lova tycka att »prata« var meningslöst. Vad är poängen liksom? Nu pratar hon. Vill prata, visa saker. Alltid på hennes villkor. Hon kan hämta mig för att visa något på rummet, visa det och när det är klart säga »gå«.
Verklig glädje
Det är så mycket under ytan som man inte ser, säger Conny. Lova går i en bra skola och har en erfaren lärare hon tycker om.
– En dag fick vi plötsligt se en film från skolan där Lova skrev och kunde rimma. Det var så enormt! Jag bröt nästan ihop när jag fick filmen. Conny hoppas att det kommer fram i boken vilken glädje det är att ha Lova.
– Det låter banalt, men det är så. Det finns ju inte en chans att man vill byta ut, laga eller »lära henne att vara som folk«. Det är fantastiskt att gå och handla med Lova. Hon tycker det är så roligt. Ett tag köpte hon alltid samma flingor med choklad på. Hon har aldrig ätit dem, men hon älskade att handla dem.
Text: Mats Jansson
Foto: Mickael Tannus
Om Conny Palmkvist
Conny har sedan debuten 2005 gett ut ett femtontal böcker och fått flera utmärkelser. Hans senaste bok "Nästan bra på livet" är en självbiografisk roman om att vara förälder till ett barn med autism.
Texten har varit publicerad i Tidningen Autism nummer 1 2021