LSS

LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, är en lag av stor betydelse för personer med autism, Aspergers syndrom och andra autismliknande tillstånd.

Lagtext ändras ofta och den senaste versionen av lagen finns alltid på riksdagens hemsida under ”Svensk författningssamling”.
Läs mer här: Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

Allmänt
Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) är en rättighetslag som ska tillförsäkra personer med stora och varaktiga funktionshinder stöd och service för att undanröja deras betydande svårigheter i den dagliga livsföringen. Att lagen är en rättighetslag innebär att den ger de personer som omfattas av lagen en rätt att kräva av huvudmannen att få del av de stödåtgärder som anges under förutsättning att personen bedöms ha behov av insatsen. Detta garanteras genom möjligheter för den enskilde att överklaga ett beslut om insatser till allmän förvaltningsdomstol (förvaltningsrätt, kammarrätt och regeringsrätten) genom förvaltningsbesvär. LSS är en "pluslag" och ger rätt till särskilda insatser som betingas av den enskildes behov utan att inskränka de rättigheter som gäller enligt andra mer generellt verkande lagar, t ex socialtjänstlagen eller Hälso- och sjukvårdslagen. LSS ska säkerställa rätten till insatser när stödet enligt andra lagar är otillräckligt. En framställan om stöd och service av en person som tillhör personkretsen i LSS bör i första hand alltid prövas som en ansökan enligt LSS eftersom detta i allmänhet är till fördel för den enskilde.

Personkretsen
De som omfattas av LSS (tillhör personkretsen) är personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd, personer med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, eller personer med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service. Med autism och autismliknande tillstånd avses sådana djupgående störningar i fråga om social förmåga, kommunikation och beteende som medför ett allvarligt funktionshinder i fråga om psykosocial och/eller pedagogisk anpassning.

Mål och syfte med LSS
Det övergripande målet för verksamheten enligt LSS är att den enskilde ska få möjlighet att leva som andra, trots funktionshindret. Syftet är alltså att åstadkomma jämlika levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet. Genom insatserna ska man förebygga och minska följderna av funktionshindret. Vad gäller barn och ungdomar ska dessa genom LSS ges förutsättningar för god fysisk och psykisk utveckling och i övrigt sådana uppväxtvillkor som betraktas som goda för alla barn och ungdomar.

Insatser för vuxna ska grundas på behov som den enskilde själv finner angelägna att få tillgodosedda för att kunna leva ett så självständigt och oberoende liv som möjligt. Andra viktiga utgångspunkter i LSS är anhörigas behov av att kunna leva ett aktivt och tryggt liv, ungdomars behov av frigörelse och vuxnas behov av vuxenrelationer till sina närstående. Detta förutsätter bland annat att den enskilde och närstående får uttömmande och väl anpassad information som underlag för sina ställningstaganden. All verksamhet enligt LSS ska grundas på respekt för den enskildes självbestämmande och integritet. Den enskilde ska ha största möjliga inflytande och medbestämmande över stöd som ges.

Allmänna förutsättningar för insatser och kvalitén
De som tillhör personkretsen har rätt till de insatser som anges i lagen, om de är i behov av sådan hjälp i sin livsföring. Vid bedömningen av om den enskilde har behov av en viss insats i sin livsföring ska en jämförelse göras med den livsföring som kan anses som normal för personer i samma ålder. En ytterligare förutsättning för att en begärd insats ska beviljas den funktionshindrade är att behovet inte tillgodoses på annat sätt. Till skillnad mot socialtjänstlagen, där det talas om att behovet kan tillgodoses på annat sätt, krävs för att en person ska kunna vägras en begärd insats enligt LSS att behovet faktiskt tillgodoses på ett annat sätt. Att ett behov tillgodoses på annat sätt kan vara fallet då en nära anhörig frivilligt svarar för insatsen som ett led i en familjerelation. Om behovet i viss mån tillgodoses på annat sätt kan emellertid rätt till kompletterande insatser enligt LSS vara aktuellt.

Genom insatsen ska den enskilde tillförsäkras goda levnadsvillkor. Detta begrepp innebär ett krav på kvalitetsnivån på insatserna, det vill säga att insatserna utformas så att de stärker den enskildes möjligheter att leva ett självständigt och oberoende liv och ges förutsättning för ett aktivt deltagande i samhällslivet.

Till kvalitetsaspekterna hör också att insatserna ska vara varaktiga och samordnade. Det är utifrån ett trygghetsperspektiv för den enskilde som kravet på varaktighet uppställts. Den enskilde ska kunna lita på att insatserna ges så länge det finns ett behov. Vidare gäller bland annat att insatserna ska anpassas efter mottagarens individuella behov och utformas så att de lätt är tillgängliga för de som behöver dem.

De särskilda insatserna enligt LSS

1. Rådgivning och annat personligt stöd. Genom denna insats ska den enskilde tillförsäkras rätt till expertstöd. Insatsen ges till den funktionshindrade men kan också utformas som rådgivning och personligt stöd till hela familjen. Såväl den enskilde som anhörig kan ansöka om insatsen. Det rör sig om insatser av rådgivande, social och allmänt stödjande karaktär, där medicinska, psykologiska, sociala och pedagogiska aspekter av funktionshindret beaktas. Yrkesgrupper som ger stöd kan vara psykologer, kuratorer, logopeder, sjukgymnaster m.fl. Det är viktigt att uppmärksamma att de uppräknade yrkeskategorierna är exempel. Avsikten med insatsen är inte att ge sjukvårdande behandling eller ge den typ av social service som socialtjänsten ska erbjuda eller pedagogiska insatser som hör till undervisningen.

2. Personlig assistans.

3. Ledsagarservice. Insats ska ges som ett led i strävandena att underlätta för den enskilde att ha kontakter med andra. Avsikten är att den enskilde ska få hjälp med att komma ut bland andra människor, t.ex. få hjälp av någon när man vill besöka vänner eller delta i aktiviteter. Insatsen syftar till att bryta den isolering som ofta blir följden av en omfattande funktionsnedsättning och ska anpassas efter den enskilde personens behov.

4. Kontaktperson. En kontaktperson ska fungera som en medmänniska/vän och insatsen ska ses som ett icke professionellt stöd. Insatsen bör därför ges av en människa med stort engagemang och intresse för andra människor. Stöd kan även ges av en hel familj (stödfamilj). I likhet med ledsagarservice är syftet med insats bland annat att bryta isoleringen genom samvaro och genom hjälp till fritidsverksamhet. Kontaktpersonen bör dock också kunna ge råd till eller vara förespråkare för den funktionshindrade i olika situationer som inte är av så komplicerad natur att t ex god man eller juridisk expertis bör anlitas.

5. Avlösarservice i hemmet. Denna insats avser att göra det möjligt för anhöriga, familjehemsföräldrar eller andra närstående att få avkoppling och genomföra aktiviteter som barnet inte deltar i, utanför hemmet. Avlösningen kan också ges för att föräldrarna ska kunna ägna sig åt det funktionshindrade barnets syskon eller för att kunna resa bort. Insatsen kan ges såväl regelbundet som vid akuta behov.

6. Korttidsvistelse utanför det egna hemmet. Syftet med denna insats är dels att den funktionshindrade personen själv ska erbjudas miljöombyte och rekreation, dels att anhöriga därigenom får avlösning i omvårdnadsarbetet. Korttidsvistelsen kan förläggas i korttidshem eller i annan familj. Insatsen kan ges såväl regelbundet som en lösning vid akuta behov.

7. Korttidstillsyn för skolungdom över 12 år. Insatsen är ett komplement till regleringen i Socialtjänstlagen och ger barn över 12 år med funktionshinder rätt till korttidstillsyn utanför det egna hemmet före och efter skolans slut, under lovdagar, studiedagar och längre lov.

8. Boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn och ungdomar. Insatsen är avsedd för barn och ungdomar som trots olika stödåtgärder inte kan bo hos föräldrarna. Boendet bör vara utformat som en vanlig bostad och fungera så hemlikt som möjligt. Det innebär bland annat att det bör vara ett litet antal barn eller ungdomar som bor i en och samma lägenhet eller villa. Vissa barn och ungdomar är på grund av funktionshindret särskilt beroende av att gruppen av boende är liten. Det finns ingen nedre åldersgräns för att bo i en bostad med särskild service och rätten till insatsen gäller så länge barnet eller ungdomen går i allmän skola.

9. Bostad med särskild service för vuxna. Genom denna punkt regleras rätten att från kommunen få en för ändamålet anpassad bostad. Insatsen kan utformas på olika sätt. Tre huvudformer kan dock urskiljas; servicebostad, gruppbostad eller annan särskilt anpassad bostad. Med servicebostad avses en fullvärdig bostad med god tillgänglighet där omfattande service och vård finns dygnet runt. Med gruppbostad avses vanligen ett litet antal bostäder som är grupperade i villor, radhus eller flerfamiljshus kring gemensamma utrymmen och där service och vård kan ges alla tider på dygnet. Gruppbostäder ska ses som ett boendealternativ för personer som har ett så omfattande tillsyns- och omvårdnadsbehov att mer eller mindre kontinuerlig närvaro av personal är nödvändig. Bostadslägenheten i gruppbostaden ska vara den enskildes permanenta bostad vilket bland annat ställer krav på bostadsstandarden. Den enskilde kan även ha rätt att få en särskilt anpassad bostad anvisad av kommunen. Till skillnad mot de andra boendeformerna ingår inte omvårdnad men behövligt stöd i anslutning till boendet kan ges genom exempelvis personlig assistans och ledsagarservice.

10. Daglig verksamhet. Personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd samt de som fått ett begåvningsmässigt funktionshinder i vuxen ålder, det vill säga de som tillhör personkrets 1 och 2 i 1 § LSS, har rätt till denna insats. Med daglig verksamhet avses meningsfull sysselsättning som syftar till att ge den enskilde stimulans, personlig utveckling, gemenskap och delaktighet i samhället. Verksamheten kan bedrivas genom dagcenterverksamhet eller exempelvis genom stöd till organisationer, kooperativ m.fl. som anordnar sysselsättningsaktiviteter. Det ska dock inte vara fråga om något anställningsförhållande.

Förhandsbesked
Kommunernas ansvar enligt LSS gäller gentemot den som är bosatt i kommunen, vilket i regel avgörs genom folkbokföringen. Genom en särskild regel i LSS ges den enskilde, om han vill flytta från en kommun till en annan, rätt att i förväg få besked av inflyttningskommunen om rätt till insatser i den kommunen. Avsikten att flytta till kommunen måste vara klar och bestämd och den enskilde kan t ex inte kräva förhandsbesked av flera kommuner samtidigt. En ansökan om förhandsbesked ska behandlas på samma villkor som om han var bosatt där. Inflyttningskommunen kan alltså inte hänvisa till att exempelvis behovet av bostad med särskild service redan är tillgodosett genom boendet i den kommunen personen tänker flytta ifrån. Skyldigheten att tillhandahålla insatsen inträder då den som har ansökt om förhandsbesked flyttat till kommunen. Giltighetstiden för förhandsbeskedet gäller i sex månader från det att insatsen som begäran avser blir tillgänglig.

Ett beslut om förhandsbesked kan överklagas på samma sätt som gäller för ett beslut om insats.

Individuell plan enligt LSS

I samband med att insatser beviljas enligt LSS kan den enskilde begära att en individuell plan med beslutade och planerade insatser ska upprättas. Planen upprättas i samråd med den berörde och utgår från dennes egna krav och önskemål. Den individuella planen kan omfatta flera insatser från en eller flera huvudmän. I planen ska även redovisas åtgärder som vidtas av andra än kommunen eller landstinget.
 
Syftet med upprättandet av en individuell plan är att klargöra vilka behov av insatser som den enskilde har samt underlätta samordningen mellan olika myndigheter som personen får stöd av. Kommunerna ansvarar för att insatser enligt LSS samordnas och har därutöver enligt LSS ett särskilt ansvar för att samordna de insatser som tas upp i planen. Planen ska fortlöpande och minst en gång om året omprövas.

Genom en individuell plan blir den enskilde/familjen mer delaktig och får ett ökat inflytande över fattade beslut. Ansvariga handläggare tvingas arbeta med den individuella planeringen med individen i centrum.

Handikappombudsmannen har i skriften "Individuella planer i lag och praktik" uttryckt fördelarna med individuella planer enligt följande

• Den enskilde/familjen blir mer delaktig och får ett ökat inflytande över fattade beslut.
• Ansvariga handläggare tvingas att arbeta med den individuella planeringen på det sätt som var avsikten med handikappreformen, nämligen att med individen i centrum tillgodose behov av insatser som individen har rätt till enligt lag.
• Kvaliteten på insatserna ökar.
• Samordningsvinster uppstår.

(Exempel på en individuell plan, se särskilt faktablad här).

Ansökan och information
I LSS föreskrivs att de särskilda insatserna enligt lagen endast ska ges om den enskilde begär det. Detta är närmast en markering eller ett uttryck för att LSS inte innehåller några tvångsbestämmelser.

För att den enskilde ska kunna ta ställning till vilken insats som han har rätt till, vad respektive insats innebär m.m. måste han eller hon emellertid ha ett fullgott underlag för sitt ställningstagande. Till kommunens särskilda uppgifter enligt LSS hör därför bland annat att informera om insatserna i LSS och tydligt tala om vem som ansvarar för dem, vart man vänder sig och vem som beslutar. Denna information ska utformas och ges med tanke på den enskildes funktionshinder. Vissa kommuner har särskilda ansökningsblanketter för ändamålet. Det finns dock inget krav på att man måste använda just dessa blanketter eller att man måste göra sin ansökan skriftligen.

Avgifter
Utgångspunkten i LSS är att de insatser som ges enligt lagen ska vara avgiftsfria. Kommunen får ta ut avgift

• om kommunen tillhandahåller en personlig assistent och den funktionshindrade är berättigade assistansersättning enligt LASS. Avgift får i dessa fall tas ut inom ramen för assistansersättningen.

• för bostad, fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter av dem som har folkpension i form av hel förtidspension eller hel ålderspension eller har inkomst av motsvarande storlek. I sistnämnda fall kan det till exempel vara fråga om sjukpenning, betydande kapitalinkomster eller en kombination av inkomster som uppgår till ett belopp som ligger i närheten av eller överstiger de nämnda pensionerna. Avgiften ska vara skälig och tas ut enligt grunder som kommunen bestämmer. Avgiften får inte överstiga kommunens självkostnad. Den enskilde ska genom insatsen tillförsäkras goda levnadsvillkor. Härav följer att avgiften inte får sättas så att den blir för betungande. Kommunen ska därför se till att den enskilde får behålla tillräckliga medel för sina personliga behov, exempelvis tandvård fritidsaktiviteter och semester. Kommunen ska även beakta kostnader som den enskilde har på grund av funktionshindret, som inte täcks på annat sätt.

• om någon som är under 18 år får omvårdnad i ett annat hem än det egna med stöd av LSS (exempelvis i form av familjehem eller korttidshem). Föräldrarna är då skyldiga att i skälig utsträckning bidra till kommunens kostnader för omvårdnaden på motsvarande sätt som gäller enligt socialtjänstlagen. Det kan innebära att föräldrarna i skälig utsträckning är skyldiga att betala för till exempel för barnets kläder, mat och fritidsaktiviteter. Kommunen får i sådana fall uppbära underhållsstödet som avser barnet.

Överklagande
Ett beslut av en kommunal nämnd om insatser för en enskild kan överklagas till förvaltningsrätten. Rätten har då att pröva ärendet i dess helhet, det överklagade beslutets lämplighet, och får sätta ett nytt beslut i det överklagade beslutets ställe. Om kommunen av någon anledning avslagit en begäran om insats ska domstolen som ett första led avgöra om rätten till insatsen föreligger. Finner domstolen att så är fallet kan den förplikta kommunen att tillhandahålla insatsen. Domstolen kan emellertid även visa ärendet åter till kommunen som då ska besluta om insatsens närmare innehåll och utformning. Anledningen till detta förfarandesätt är att det i första hand åligger den kommunala nämnden att bestämma den närmare innebörden av stödinsatsen.

En nämnds beslut om utformning av en insats eller ett beslut om ändring av tidigare lämnad insats utgör också beslut som den enskilde kan överklaga. Domstolen har i så fall att ta ställning till om den av nämnden beslutade insatsens utformning svarar mot den enskildes behov samt tillförsäkrar honom goda levnadsvillkor.

Om man helt eller delvis fått avslag på sin ansökan om stöd och service ska man informeras om hur man överklagar beslutet . Om man begär det ska man alltid få avslagsbeslutet, motiveringen samt besvärshänvisningen (information om hur man överklagar) skriftligen. Den beslutande myndighet har även en skyldighet att hjälpa den enskilde att överklaga beslutet om han begär det. Till skillnad mot vad som gäller vid ansökan om en insats enligt LSS ska ett överklagande alltid vara skriftligt.

I överklagandet ska man ange vilket beslut som överklagas och den ändring i beslutet man vill ha (yrkande). Man ska vidare ange varför man anser att beslutet är felaktigt (grunder) och vilka bevis man vill åberopa.

För beslut enligt LSS gäller en tre veckors frist för överklagande. Man ställer överklagandet till förvaltningsrätten men skickar in det till den myndighet som har fattat beslutet. Den beslutande myndigheten ska bland annat kontrollera om överklagandet har kommit in i rätt tid. Om myndigheten finner att beslutet är uppenbart oriktigt på grund av nya omständigheter eller av någon annan anledning har myndigheten en skyldighet att ändra beslutet. Om ingen ändring sker ska myndigheten vidarebefordra överklagandet till förvaltningsrätten. Ofta bifogar myndigheten ett yttrande som den klagande ska ges möjlighet att bemöta innan förvaltningsrätten avgör ärendet.

Förvaltningsrättens dom kan överklagas till kammarrätten och kammarrättens dom kan överklagas till Regeringsrätten. För prövning i kammarrätt och Regeringsrätten krävs prövningstillstånd.

Anmälan om missförhållanden i LSS - verksamhet
År 2005 infördes en skyldighet för personer som är verksamma inom LSS-verksamheter att avhjälpa och anmäla missförhållanden i verksamheten. Detta innebär att den som uppmärksammar eller får kännedom om ett allvarligt missförhållande som rör en enskild som får insats enligt LSS genast ska anmäla detta till den eller de nämnder som ansvarar för LSS-verksamheten i kommunen.

Om inte missförhållandet avhjälps utan dröjsmål, ska nämnden anmäla förhållandet till tillsynsmyndigheten, det vill säga Socialstyrelsen. Anmälningsskyldigheten gäller också den som handlägger ärenden enligt LSS eller LASS.

Skyldighet att anmäla missförhållanden gäller också i enskilt bedriven verksamhet och då ska anmälan i första hand göras till den som är ansvarig för verksamheten. Den ansvarige är i sin tur skyldig att avhjälpa missförhållandet utan dröjsmål eller anmäla detta till Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen har möjlighet att förelägga en enskild verksamhet att avhjälpa missförhållandet och om detta inte sker, återkalla tillståndet.

Kontroll och tillsyn av verksamheten i LSS
Kommunen har ansvar för hur lagen tillämpas i den egna verksamheten. Ansvaret gäller även för verksamhet som överlåtits till enskild (enskild person som med tillstånd av Socialstyrelsen bedriver verksamhet som avses i 9 § första stycket 6 - 10). Kommunen har genom den eller de nämnder som leder verksamhet enligt LSS rätt att inspektera verksamhet som överlåtits till enskild.

Socialstyrelsen har hand om tillsynen över verksamheter enligt LSS. Ett tillsynsärende hos Socialstyrelsen kan antingen aktualiseras genom en anmälan från enskild eller genom Socialstyrelsens mer generella tillsyn. Socialstyrelsen får också meddela föreskrifter om verkställighet av LSS.

Kommuner och landsting är skyldiga att rapportera ej verkställda beslut om insatser enligt LSS. Den beslutande nämnden ska rapportera alla gynnande beslut som inte verkställts inom tre månader från dagen för beslutet till Socialstyrelsen och de kommunala revisorerna.

En kommun eller ett landsting som inte inom skälig tid verkställer gynnande beslut ska åläggas att betala en särskild avgift. Frågor om särskild avgift prövas av förvaltningsrätten efter ansökan av Socialstyrelsen. Avgiften tillfaller staten. 

För mer information kan ni nå oss via E-post: info@autism.se

Uppdaterad 2010-11-26