Hannas Hörna

Från Ögonblick nummer 4  2017

 "Första dagen glömde jag låsa och fick oväntat besök"

I min förra hörna skrev jag att vi skulle ha stambyte i huset jag bor i. Jag var orolig inför förändringen över hur allt skulle fungera. Nu kan jag konstatera att det gick bättre än väntat. Ordningen hemma är återställd och vi har ett nytt finare badrum. Ofta är osäkerheten inför en förändring jobbigare än själva förändringen.

 

Efter sommarens campingliv hade jag och min sambo vant oss vid torrdass och att behöva gå ut för att hämta dricksvatten. Men det blir jobbigt i längden. Aldrig tidigare har jag uppskattat vår vanliga toalett och dusch så mycket som nu.

 

Att tvätta mig i baracken på gården var bökigt – speciellt när jag glömt ta med handduk. Och första dagen när jag glömde låsa och fick oväntat besök!

 

Matlagning och diskning var krångligt men fungerade. Vattenkranen i trapphuset var sällan avstängd. Att vi hade torrdass på balkongen var inte så jobbigt. Det var mysigt med utsikt och frisk luft, men kallt på kvällarna och insyn genom glasdörrar och fönster var inte så kul.

 

Att dela mitt hem med många byggnadsarbetare och hantverkare har jag haft svårt att vänja mig vid. De kom och gick som de ville eftersom de hade nycklar till vår dörr. Ofta vaknade vi tidigt på morgnarna av att de borrade och rev väggar i badrummet. Tur att de inte skulle riva sovrumsväggen.

 

De första tre veckorna av stambytesperioden var värst. Efter det, den fjärde veckan, fick vi ett nyhetsbrev från bostadsrättsföreningen om att de rekommenderade oss att inte bo hemma de första veckorna på grund av bullernivån. Information var tydlig och bra men kom alldeles för sent.

 

För att komma bort från byggkaoset har vi ibland övernattat hos släktingar och vänner. Det har också blivit en del kryssningar på Östersjön och vi har bott på vandrarhemsbåtar i stan. Till slut blev jag riktigt trött på allt packande.  Att flytta och resa tar mycket energi för mig. Därför var det en lättnad varje gång jag kom hem igen, trots stöket.

 

Det jobbigaste med stambytet var att katterna inte kunde bo hemma under tiden. Jag saknade dem oerhört mycket . Lägenheten kändes väldigt tom. När jag vaknade på morgonen var det ingen som låg och spann i sängen. Uttrycket ”Ett hem utan en katt är bara ett hus” stämmer verkligen.

 

Hanna Danmo