Hannas Hörna

Från Ögonblick nummer 2  2018

 "Jag har en autopilot, men det är en billig modell med dålig kvalitet"

Flickor med autism anses ofta som udda men snälla och begåvade. Därför upptäcks deras autism inte lika snabbt som pojkars. "Sociala svårigheter och problem med kommunikation märks kanske inte ens, utan tolkas som tillfälliga utvecklingsfaser eller personlighetsdrag”, skriver Lina Liman i sin självbiografiska bok Konsten att fejka arabiska.

 

”Ett barn som inte förmår uttrycka ilska, rädsla eller sorg kan uppfattas som ett ovanligt förnöjsamt barn.” Lina var ett sådant barn.

 

Jag själv var helt annorlunda. När jag läser Linas bok fascineras jag av hur olika flickor med autism kan vara trots flera gemensamma nämnare. Lina beskriver sig som tystlåten och försiktig i motsats till mig som är mer spontan och oförsiktig. Hon pratar för lite och jag för mycket. Lina var för sig själv på rasterna för att koppla av och samla energi. Jag sprang efter de andra barnen och skrek att jag visst hade rätt att vara med. Det hade ju de vuxna sagt.

 

För oss båda var det obehagligt med arga personer och vi kunde feltolka andra känslor som ilska. Jag kunde tycka att min mamma verkade arg när hon bara var allvarlig. Lina valde ofta att dra sig undan när någon blev arg. Jag ville reda ut vad som hänt och förklara mig. 

 

Jag ville passa in som barn, men till skillnad från Lina kom jag aldrig på tanken att låtsas för att vara andra till lags. De fick acceptera mig som jag var. Att läsa om Linas sätt att låtsas vara någon annan gör mig ledsen. Samtidigt beundrar jag hennes omsorg, empati och fokus på att göra andra glada. Själv hade jag fullt upp med att hävda min egen rätt att få vara med och leka.

 

Som vuxen misstolkar jag fortfarande andras känslor och tycker att det är obehagligt när någon är arg på mig. I många situationer vet jag att det skulle vara bättre att dra mig undan men känner nästan tvångsmässigt att jag måste reda ut situationen. Som ett envist barn vill jag inte lämna rummet innan det känns bra igen.

 

Lina skriver att hon saknar social autopilot. Hon navigerar i sociala sammanhang genom att vara observant och lyssna aktivt. Tänker först och pratar sedan. Själv pratar jag först och tänker sedan, avbryter folk och skämtar friskt. Sedan får jag ångest. 

 

Jag har en autopilot, men det är en billig modell med dålig kvalitet. Den krånglar ofta, laddar ur eller blir överhettad. Jag chansar och improviserar. Ibland blir det rätt, ibland fel.

 

Till nästa tidning i september ska jag intervjua Lina. Det blir intressant.

Hanna Danmo

… är skribent på Ögonblick. Hon lever med sin partner Martin och deras katter och älskar kryssningar. Som tonåring på nittiotalet fick hon diagnoserna Aspergers syndrom och tvångssyndrom.