Extra anpassningar

 

 

Om man ser att en elev inte når målen inom ramen för ordinarie undervisning så är den första åtgärden att sätta in extra anpassningar.

Det är viktigt att poängtera att eleven ska kunna nå så långt som eleven har förutsättningar att göra.

Lärare och annan skolpersonal ska uppmärksamma tecken på att en elev är i behov av extra anpassningar, identifiera elevens behov och skyndsamt börja anpassningen i olika lärmiljöer i skolan, exempelvis klassrummet. Det är viktigt att man utgår från den enskilda elevens förutsättningar och behov och inte tar till generella åtgärder. Lärare ska även samråda och samverka med elevhälsan för att hitta de lösningar som passar bäst för eleven.

Exempel på extra anpassningar kan vara att hjälpa en elev med att planera och strukturera ett schema över skoldagen, eller ge extra tydliga instruktioner eller stöd för att sätta igång arbetet. Även ledning i att förstå texter, förklaringar av ett ämnesområde på ett annat sätt eller färdighetsträning inom ramen för den ordinarie undervisningen, exempelvis lästräning, är att anse som extra anpassningar.

Särskilda läromedel eller särskild utrustning, till exempel hjälpmedel för att förstå och passa tider samt digital teknik med anpassade programvaror kan även, som huvudregel, ingå inom ramen för extra anpassningar. Till extra anpassningar hör även enstaka specialpedagogiska insatser. Det kan vara en speciallärare som under en kort tid, till exempel två månader, arbetar tillsammans med eleven.

Det finns inget krav att de extra anpassningarna ska dokumenteras men man bör göra det i elevens individuella utvecklingsplan (iup) eller annan dokumentation som följer med eleven. När eleven byter lärare, årskurs eller skola är det extra viktigt att sådan information finns med.

När det gäller elever med autism så är det viktigt att poängtera att även om de extra anpassningarna inte alltid är så omfattande så behöver de vara av bestående karaktär.

Om lärare och/eller elevhälsan saknar kompetens om autism så behöver man ta in sådan kompetens utifrån. Man kan ta stöd från dem som utrett barnet till exempel en habiliteringsverksamhet främst specialpedagog och/eller en arbetsterapeut. Man kan också stödja sig i den medicinska utredningen där det ibland konkret finns beskrivet vilket stöd som är lämpligt för just det här barnet. Skolan kan även vända sig till Specialpedagogiska skolmyndigheten  för råd och handledning, vilket är gratis.