Om oss
Unik Försäkring
Utbildningscenter Autism
Läs vår blogg
Vi finns på!
SMS:a AUTISM till 72970 och ge 50 kr!
Webbplatsen funkar med talande webb

Hannas hörna

 
 
Ögonblick 15 juni 2015

Ibland är andra människor bara i vägen och uttrycker sig konstigt. De flesta aktiviteter i vardagen är svåra att göra utan att möta andra människor. Åka till jobbet. Jobba. Åka till träningen. Träna. Handla mat. Äta. I det mesta man gör krävs det någon form av socialt samspel. Så det borde inte vara svårt att förstå att det går åt mer energi i vardagen när man har autism.

Och ändå menar jag bara rent psykiskt. Vid till exempel träning behövs ju dessutom fysisk energi. För konditionsträning i grupp behöver man använda både fysisk och psykisk energi samtidigt vilket kräver minst dubbelt så mycket kraft. Det behövs fysisk uthållighet, styrka och smidighet samt förmåga att förstå sociala koder, outtalade regler och instruktioner. Dessutom måste man behärska sin koordination och motorik så att kroppen gör som man vill.

Förut när jag tränade jympa i grupp var det kul men krävande. Jag fick anstränga mig för att inte krocka med någon. Det gällde att hitta en plats att stå på - och när jag väl hittat en bra plats sa ledaren nästan alltid att vi skulle springa runt i rummet igen. Det var en bestämd tid att passa också, var man inte där inom utsatt tid förlorade man ofta sin plats.

Nuförtiden tränar jag sporter jag kan utöva på egen hand. Löpning, styrketräning i gym och simning. Det finns andra personer runtomkring, men inga som jag direkt behöver samarbeta med. Jag kan droppa in när jag vill. Men det underlättar ju om jag inte kommer alltför sent, så att jag hinner träna klart innan jag blir utjagad av städarna…

Jag är mer motiverad och road av att träna nu än tidigare. Jag brukar styrketräna efter att ha värmt upp med joggning. Det känns kul att bräcka mina egna rekord och springa snabbare och snabbare på löpbandet. Det blir en kick att spring så snabbt jag bara orkar och förhoppningsvis kunna konstatera att jag bättrat mig. Peppande musik, som också utestänger omgivningens ljud, är en förutsättning för att det ska fungera. Vetskapen om att jag efter mitt gympass får belöna mig med en simtur är ett stort plus.

Snart kan jag och min fästman springa i skogen och avsluta med ett dopp i Mälaren. Det är den ultimata belöningen. Den enda nackdelen är att vi kan bli frusna efteråt, men då kan vi värma upp oss igen genom att springa hemåt. Så länge fötterna inte säger ifrån på grund av skoskav eller annan smärta, förstås.

Vi är anmälda till ett femkilometerslopp. Jag har sprungit den sträckan förut men nu är mitt mål att klara det på en halvtimme. I höst ska vi springa ett lopp som är en mil. Då är min målsättning att komma i mål innan de börjar plocka ihop banan…

Gymträningen är ett måste för mig. Jag behöver bygga upp mina ryggmuskler för att kunna få bättre hållning. Nu orkar jag sällan lyfta upp ryggen och går ofta framåtlutad. ”Om du fortsätter så där kommer du bli kutryggig när du är i min ålder” har en av mina kollegor sagt många gånger. Nu efter sådär femtioelva upprepningar börjar budskapet sjunka in.

Jag köpte nya träningskläder för ett tag sedan. När jag rensade garderoben för att få plats med dem hittade jag många kläder som var för trånga. Stämmer det att dammråttor äter upp textilen så att plaggen krymper?

Hanna Danmo