Om oss
Unik Försäkring
Utbildningscenter Autism
Läs vår blogg
Vi finns på!
SMS:a AUTISM till 72970 och ge 50 kr!
Webbplatsen funkar med talande webb

Hannas hörna

 
 
Ögonblick 12 mars 2015

För mer än femton år sedan fick jag diagnosen Aspergers syndrom. Första gången jag träffade andra med samma diagnos var när jag började i en gymnasieklass för personer med asperger. Men jag ville träffa fler och lära mig mer. Allt som handlade om funktionsnedsättningen kändes nytt och spännande.

I samband med en konferens skrev jag upp mig på en lapp för personer som ville engagera sig i att skapa tillfällen för vuxna med asperger och autism att träffas. Jag och en till kvinna erbjöd oss att tillsammans ansvara för gruppen och så blev det under några år. Vi blev en diskussionsgrupp som pratade om olika förbestämda tema varje tillfälle. Efter träffarna brukade vi prata vidare mer fritt på en pub.

Jag hade också en grupp som träffades på lördagar för att göra olika aktiviteter som restaurang- bio-, museibesök. Under flera år fortsatte jag att leda grupperna med hjälp av olika kompanjoner. Ansvaret gav mig självkänsla och självförtroende. Jag lärde känna många nya människor. En del hade jag givande diskussioner med. Andra förstod jag inte lika bra. Men vad vore livet utan utmaningar!

Att få beröm som ”Det är så bra att gruppen finns, annars skulle jag aldrig komma ut och träffa folk” kändes både bra och kravfyllt. Det var härligt att se personer träffa varandra och utvecklas. Att folk verkligen kände att det är helt OK att vara annorlunda. Att ingen sågs som konstig för att hen inte förstod det underförstådda. ”Vi säger vad vi menar och menar vad vi säger” som någon har uttryckt det. När jag fick höra uttalanden som ”Äntligen har jag hittat mitt folk” var det nog ett tecken på att vi hade lyckats.

Många år senare kände jag mig ensam och sugen på att träffa gamla bekanta och nya vänner. Då var det var skönt att det fanns flera olika forum för personer med autism och asperger att välja på. Till skillnad från förr i tiden fanns det nu flera föreningar och grupper som ordnade träffar och aktiviteter i Stockholm.

På en middagsträff via ett internetforum för snart två år sedan mötte jag en gammal klasskamrat från min aspergerklass på gymnasiet. Vi var båda singlar och började dejta. Han visade sig vara min stora kärlek i livet. Tack till er som bjöd in oss till den kvällen!

Hanna Danmo